nyahuset.blo.gg

I 12 år har min mamma och jag ägt huset tillsammans. I 12 år har vi haft glädje och sorg att dela, men framförallt har vi delat en genuin kärlek till en plats. Den 22 oktober 2014 slogs detta i spillror! Då brann vårt paradis ner.

Från början hade vi inte en tanke på annat än att bygga upp samma, men succesivt har vi landat i våra tankar och känslor. En kvinna som är 40 år med 3 barn har så mycket andra behov än en ensamstående kvinna på 80 år. Det har varit en smärtsam process som i slutändan resulterade i att mamma lämnade sin andel i fastigheten till mig som en gåva av mitt förtida arv.

Med sorg i hjärtat tar nu en härlig epok slut, en epok som började med att mamma och pappa köpte tomten 1976 och bygde huset 1977. En epok som omvandlades 2003 när pappa i samband med mammas och pappas skilsmässa överlämnade sin del i fastigheten till mig. Sedan har det rått matriarkat på berget - ett härligt sådant.

Nu står jag kvar som ensam ägare av en krater.

Det är med sorg som mamma förlorat sitt livsverk i en brand, det är med sorg hon tvingats erkänna att kropp och själ inte orkar att vara nybyggare när man är 80 år gammal. Det är med blandade känslor jag tar över stafettpinnen. Mitt mål är nu att återskapa en känsla och en underbar plats att vara för mig, mina barn och mina barnbarn. Helst av allt vill jag dessutom säga att jag skapar ett paradis för min mamma, men tyvärr är det nog så att hon aldrig kommer kunna se det nya huset i verkligheten, även om hon kommer vara delaktig i byggnationen via telefon och via fotografier.