Med en doft av brand...

...firade jag morsdag. Vi var helt enkelt på tomten i helgen. Det finns så mycket brandrester att ta hand om i fall man vill ha den slutfinish som vi vill ha. Hade det varit en normal rivning och en normal tomt där man vill ha gräsmatta hade det däremot varit klart för länge sedan. Istället gräver, borstar, dammsuger och spolar vi rent varenda skreva av berget.
Och när man gör detta stiger den kväljande och ledsamma doften av brand. Och bort rinner rännilar av svart vatten.
 
Men det blir fint, för varje timme vi lägger ner på tomten minskar minnena av det som var och det som hänt. Berget börjar återigen bli vackert randigt av den rosa fälspaten och den gråa graniten.
 
Väl hemma stoppar vi alla, av sot svarta och av branddoft illaluktande, kläder i tvätten och ställer oss i duschen. Där gnor och gnor vi för att få bort doften och sotet. Det är tur att vi älskar vår tomt! För som yngsta dottern sa; Det hade varit så mycket lättare att köpa en ny tomt.

De saker som överlevde

Satt och tittade på foton från branden och hittade ett foto på de få saker vi hittade som "överlevde". Tänk att av alla saker man samlat på sig under 37 år blev bara följande saker kvar:
Och ingen av dem är användbar, utan det är bara affektionsvärden. Var sak på bordet har sin historia. Så som kryddburkarna som var några av de få saker som maken har efter sin farmor. Bjällran som satt i ett spel vilket vi hade på entrédörren så vi hörde när någon kom. Vasen som mamma fick till tack när hon passade en alldeles underbar katt en sommar. Tallrikarna med jordgubbar på som vi alltid åt frukost ur lika väl som nyplockade blåbär. Den blå gjutjärnsgrytan som påminner om mammas fantastiska mat nu när hon inte längre orkar och kan laga mat. Osv, osv. Stekpannorna har vi ju förresten bytt bort då de var alldeles skeva, de har fått skapa nytt liv. Men resten av grejerna blir kvar förvarade i en liten, liten låda. För mer finns inte kvar efter våra 37 år i huset.
 

Rodondendron

Sommaren 2000 hade jag precis tagit körkort och tog bilen ner till skåne. Då besökte jag bland annat Sofiero och blev helt såld på rodondendronområdena där. Det var liksom då för första gången som jag förstod att rodondendron inte bara kan vara en spenslig enfärgad lila buske.
 
Jag har därefter spanat in rodondendron och konstaterat att busken tycks gynnas av fuktigt lite vindpinat skärgårds och havsklimat. Så för ett par år sedan köpte jag med mig tre små rodondendron (en vit, en lila och en röd) för 99 kr styck att plantera på tomten. Och försöket blev väll halvlyckat:
Den vita "Cunningham White" ser ut att trivas och blommade fint i helgen.
 
Den traditionellt lila "Grandiflorum" är vansinnigt spenslig och ser inte ut att vilja blomma i år:
 
Den röda "Nova Zembla" visade sig vara en traditionell lila, dvs felmärkt. Men trivs betydligt bättre än sin kusin:
 
Nu hade vi ju en hög med aska och glas att dölja, och valet blev då att låta plantera två till rodondendrons. Dock fick jag släpa med ganska mycket rodondendronjord eftersom rodondendron vill ha sur jord medans aska är basisk. Tungt som f-n att släpa 50-kilossäckar på superbrant stig, men skam den som ger sig!. Men såhär blev det:
 
En röd "Dopey":
 
Och en rosa "Surrey Heath"
 
Och så här såg det färdiga resultatet ut från stigen:
Det blir förhoppningsvis jättefint om en 5-10 år.