Rivningsfirma och rivningslov

Försäkringsbolaget har nu anlitat en rivningsfirma och idag (den 26/11) var det så dags att möta dem på tomten för att diskutera rivningen och skriva på rivningslovet. Och hur ogärna jag än vill erkänna det så var det "i alla fall vackert väder":
 
 
 
Än en gång tog jag mig en tur bland brandresterna för att se om det verkligen inte fanns något kvar:
 
Denna gången följde inte maken med eftersom han var på tjänsterresa i Japan. Istället hade jag hunden med mig. Han reagerade starkt när han var uppe på tomten...för det fanns ju inget hus. Hela han utstrålade frågan - Matte, vad har du gjort av huset?????
 
Efter mötet med rivningsfirman i väntan på färjan tog hunden och jag en långpromenad. Det var skönt! En skön bekräftelse på att allt annat är som vanligt, denna ovanliga höst.
 
Men nu är i alla fall rivningslovet påskrivet så nu hoppas vi på en snabb handläggning så rivningen kan ske innan jul och innan snö.
 

Vad var det egentligen som hände?

Vi kommer troligtvis aldrig få helt klart vad som utlöste branden. Men man kan ju alltid ha sina tankar om vad som hände. Rutinen är sådan att när ett hus börjar brinna förutsätts alltid det värsta - mordbrand. Eftersom våra grannar ringde till 112 när de såg att det brann, står min granne även på polisrapporten som den som anmälde att jag utsatts för mordbrand. Tack kära T för att du ringde och anmälde branden och även om det känns lustigt att du "misstänker" att jag utsatts för mordbrand är det helt ok för mig. Utifrån denna anmälan gör polisen sedan en utredning. För att utreda undersöker man brottsplatsen. I det här fallet var huset helt nerbrunnet när man kom till platsen, men man tog prover på aska och trärester på olika ställen men framförallt där branden startat. Dessa prover skickas sedan på analys för att man skall se om huset antänts med t.ex. bensin.
 
Under tiden som den tekniska utredningen görs utreder man även om det råder en potentiell hotbild gentemot den som blivit utsatt. 
 
I vårt fall blev utredningen nerlagd ganska fort. Den tekniska utredningen visade ingenting och någon hotbild förelåg inte. I utredningen undersöker man även om det handlar om försumlighet. Försumlighet är t.ex. om man glömmer ett stearinljus tänt, röker i sängen eller lägger en jacka över ett elelement. Även här konstaterade man att det inte handlade om försumlighet eftersom vi inte hade varit i stugan på ett par veckor. Först efter att utredningen är klar kan ett rivningslov lämnas in och godkännas, annars kanske man tar bort bevis. Därför kam man på många sätt se polisutredningen som steg två på vägen mot ett nytt hus. Det första steget är kontakten med försäkringsbolaget.
 
Men vad var det då som hände? Elfel verkar vara en trolig orsak. Vi hade underhållsvärme och element. Men så är det en annan sak som räddningstjänsten men även grannar i området pratar om, och det är åska (eller snarare blixten). På natten mellan den 19 och 20 oktober var det ett fruktansvärt lokalt åskkväder. Som en av grannarna sagt; "Natten till måndagen hade vi ett rejält åskväder med blixtar så nära och skarpa att några hundar blev rädda och jag var uppe och klädd för snabb evakuering vid behov. Det blixtrade också till i ett eluttag i sovrummet just som jag var där och det kom en ljusbåge ur fördelardosan. Läskigt! Jag trodde blixten slagit ned på Bodalsberget eller i närheten". Så en trolig orsak är att blixten slagit ner i elledningarna och givit ett element eller något annat en slutgilltig kyss. När värmen gick på på morgonen onsdagen den 22/10, det var då det började brinna. Mer än så får vi aldrig veta.

Första besöket på tomten efter branden

Den 7/11 orkar jag och maken till sist sätta oss i bilen och köra de 12 milen till den tomt där vi tidigare haft ett älskat hus. Det är med blandade känslor vi stiger upp och kör. Det är med ändå mer blandade känslor vi åker ombord på färjan. Att i november månad åka ut på en vardag mellan två färjor är något helt nytt för oss:
 
Ju närmre tomten och det som tidigare varit huset ju mer ont i magen gör det. Vi parkerar på vår parkeringsplats och slås av att tomten är så ljus och tom när huset inte står där:
 
Väl uppe för backen möts vi av ett bombnedslag:
Det är ofattbart att det för bara några veckor sedan såg ut ungefär såhär:
 
Vi börjar leta bland husspillrorna för att se om vi kan hitta något som överlevt branden:
Spisen gjorde det i alla fall inte!!!!!!
 
Den trebenta grytan gjorde det däremot, även om den behöver en rejäl renovering.
 
Av vår älskade altan är inte mycket kvar. Det är svårt att förstå att den bara några veckor tidigare såg ut såhär:
 
I askan hittade vi en och annan grej som nästan överlevt:
Ljustaken som var arvegods och som jag alltid blivit uppfostrad till att vara rädd om.
 
Sonens kläder
 
De Emil-lakan som jag hade som barn.
 
Några böcker.
 
Mitt herbarium som jag gjorde som specialarbete när jag gick sista året på gymnasiet.
 
Vykort som min syster skickat.
 
Vi konstaterar också att den vackra berghällen har spruckit av hettan
 
Behöver jag säga att besöket var nedslående? Vi samlade ihop saker som gick att spara, och efter 37 års semestrar och ledigheter finns nu mindre än en kartong (30*30 cm) kvar. Det tog 37 år att bygga upp, och 15 minuter att rasera (för huset blev övertänt på 15 minuter).