En helg i "stugan"
Vi har varit på ön i helgen. Känslosamt men härligt kan vi konstatera att det var. Som jag skrivit tidigare är det en ganska speciell miljö där ute, där liksom alla är grannar.
Här är nästa alla grannar samlade efter årets fixardag i vår lilla båthamn.
Ett härligt gäng som gör att det är så värt att ta kampen att komma tillbaka!
Kristi Him är en sådan där helg när typ alla åker till sina stugor och det är ofta första gången man träffar varandra sedan föregående sommar. Detta innebar att det var första gången vi träffade många av våra grannar för första gången sedan branden...och tårarna trillade inte bara en gång denna helgen. Många kramar och många som blev glada över att se oss. Det är häftigt att vara omgiven av så mycket kärlek!
Dessutom träffade vi våra närmsta grannar (de som upptäckte branden och larmade). Vi har inte träffats sedan det hände, även om vi pratats vid via telefon. Frågan är om det inte är minst lika tufft för dem. De gjorde allt rätt men ändå gick inte huset rädda. Kan ni förstå vilken frustration. Och det märks att de behöver prata om det och bearbeta.
Till er som valde att inte gå fram och hälsa säger jag att var inte rädda! Jag kanske vänder bort blicken, jag kanske tittar ner i marken, tårarna kanske trillar. Men jag kan och orkar prata om det som hänt. Däremot orkar jag inte ta första kontakten, den måste du/ni ta. När du/ni väl tagit kontakten kan vi prata om precis vad som helst och jag kan svara på alla dina tusen frågor. Och till alla er som erbjudit er att hjälpa till att snickra hus. Vi bjuder in så fort det är dags!
Något som också gör att vi känner oss välkomna tillbaka (förutom alla underbara grannar!) är tomten och ljuset på tomten:
Tomten badar i ljus där den ligger högst upp på berget.
Detta foto är taget kl 21 på kvällen och solen är på väg ner.
Vi vill verkligen inte ha vårat hus någon annansatans än just här!
Som sagt en härlig men känslosamt. Det är skönt att känna sig välkommen tillbaka!