Varför?
Varför säger normen att det är:
Män som köper bil?
Män som köper och kör båt?
Män som bygger och köper hus?
I vår familj är vi väldigt jämnställda och framförallt är det faktiskt min man som ha s.k. mjuka intressen och jag som har s.k. hårda intressen. Är det någon som snackar bilar och båtar i vår familj, ja då är det jag. Är det någon som snackar konst och musik i familjen, ja, då är det maken. Så bara är det! Och vi trivs med det. Men tyvärr förutsätts det ofta att det är tvärt om...och jag blir tokig! Jag vill också vara med och snacka bilar, båtar och hus. Jag vill också känna att jag är en viktig del i dessa diskussioner. Lika lite som jag vill att människor vänder sig till mig och förvätar sig att det är jag som är den musikaliska föräldern som ansvarar för barnens musikaliska utbildning...för det är jag inte! Jag är typ så omusikalisk som man kan bli!
Däremot är jag inte den stora byggaren i vår familj. Maken är den som gör nästan allt tungt. Men vet ni, det är inte för att jag inte kan, utan för att min kropp inte orkar med. Jag var med min pappa när jag var liten och både instalerade handfat, toaletter, gjöt kulvertar, byggde hus osv. osv. Men sedan 2008 lever jag med kroniska smärtor i rygg och ben och orkar därför bara bära, bygga och jobba med kroppen kortare stunder. Något som är väldigt, väldigt frustreande när man kan och vill. Men numera vet jag att det är så och jag får i alla fall inte dåligt samvete som jag fick i början. Då var det riktigt tufft. Att vilja men där kroppen säger nej och till råga på allt elände känna sig som en smitare och därför ha dåligt samvete.
Därför är jag den som läser och tar reda på mycket numera, medans maken utför de flesta fysiska arbetena. Och så lär det bli med nya huset också. Jag planerar och förbereder och peppar maken min, och sedan är det han som kommer jobba, jobba, jobba rent fysiskt. Själv gör jag korta instickare om 20-30 minuter för att sedan bli sängliggande och vila i 2-3 timmar och sedan blir det ett nytt pass om 20-30 minuter. Det är också därför det är jag som bloggar. Det är mitt sätt att skriva, minnas, ta reda på och analysera. Det görs oftast från sängen eller soffan...just under en sådandär vilopaus.