Naturen
Att en brand påverkar naturen är ganska självklart. Man hör t.ex. återkommande att man inte skall elda på berg. Man kan också läsa om skogsbränder och arternas återetablering. Nu fick ju branden hos oss ingen större spridning, men ändå är spåren tydliga. Redan från början såg vi att berget på vissa ställen var helt krackelerat och att många träd var illa brända.
Totalt fällde vi de 20 mest skadade träden, trots att rivningsfirman trodde att några av dessa skulle hämta sig.
Så här i efterhand är vi glada att vi tog de träd vi tog, för det verkar ha varit många fler än den fällda träden som strök med! Och av dessa var alla i bättre skick i november-december än de träden som fälldes.
Vi hoppas nu att dessa kommer hämta sig, men det känns tyvärr rätt hopplöst. Det värsta är vårt "vårdträd" ovan som vi alla har älskat så otroligt mycket. En urgammal tall som nästan är bredare än den är hög. Vi hoppas och håller tummarna för att kronan hämtar sig!
Sedan har vi ljungen! Nedan syns det svedda ljungriset som så sent som i augusti förra året färgade hela berget lila. Idag återstår bara decimeterhöga svarta pinnar. Vi får så hur lång tid det tar innan det blommar här igen, om någonsin.
Berget är lustigast. Våra hällar består av fältspat och granit och vi kan konstatera att de reagerar helt olika när de utsätts för värme.
Fältspaten krackelerar i små vassa kristaller:
Medan graniten skicktar sig i stora flagor:
Lustigt nog verkar berget under huset vara i betydligt bättre skick än berghällarna runt om huset. Troligast beror det på att värmeförändringen var långsammare under huset än runt om huset vid och efter själva branden. De hällar som ligger framför huset (och även framför byggrutan) kommer däremot krackelera under lång tid framöver. Hur vet vi det? Dels smulas fältspaten sönder om man rör vid den, och dels hör vi hur luft trängt in under yttersta lagret granit när vi går på hällen...läskig känsla.
Askan och allt brandmaterial har dessutom helt täppt till vår dränering, så trots att barnen (och maken) ägnade åtskilliga timmar åt att försöka få fart på dräneringen är vi inte säkra på att vi kommer lyckas. Askan skapar ju som bekant en kleggig leraktigt gegga när den är våt så rören sätts igen precis hela tiden.
Deppigt är bara förnamnet!
skriven
Stor kram vännen!