Nygammalt soffbord
I vår stuga hade vi ett fantastiskt soffbord som liksom funnits i hela mitt liv. Jag tror min pappa köpte det när han bodde i sin ungkarlslya, men det kan också ha varit att mamma och pappa köpte det när de flyttade ihop. Nåja, gammalt var det och älskat var det. Varför? Låt oss säga att det var ett bord med en tvist. Redan i basversionen var det stort, som dottern säger, så var det tre steg långt. Jag vet faktiskt inte vad det blir i verkligheten, och lär ju knappast få veta det eftersom bordet brunnit upp. Men man satte lätt 5 barn längs bordet i alla fall!
Sedan hade bordet som ni ser, två klaffar, vilket gjorde det brett också. 2 personer satt lätt på bredden!
Och sedan, sist men inte minnst...vid behov kunde man höja benen på bordet så det blev ett matsalsbord.
Detta bord tillhör deffinitivt en av de där saknade sakerna som gör alldeles ont i magen. Vi är en stor familj, och att kunna fika och äta runt soffbordet är inte alltid lätt med dagens mindre bord.
Men som jag skrivit tidigare så går det ju att leta rätt på mycket begagnat. Och så också denna typ av bord:
Bordet var mindre (bara 2 steg långt) och i sämre skick än vårt:
Framförallt skivan i mitten var bra sliten, även om vingarna såg nästan oanvända ut.
Men vi bestämde oss trots allt för att köpa det, och bordet kommer nu renoveras:
Att slipa och lacka ett bord kan vara nyttig terapi i all sorg. Ja, något måste man helt enkelt fokusera på när det strular inom ägarkonstilationerna. Det var för övrig väldigt rätt i tiden att se Arga Snickaren VIP om Börje Salmings släktgård. Och, jag säger bara...de har i alla fall ett hus som står upp att bråka om!